CLICK HERE FOR BLOGGER TEMPLATES AND MYSPACE LAYOUTS »

fredag 27 november 2009

Nattliga tankar.

Har en sådan där sömnproblems period, och det värsta med det är nog att huvudet börjar snurra och man tänker allt för mycket... det suger gnu pung, men vad ska man göra... just nu känner jag att jag måste skriva av mig lite om ett ämne som man dessvärre inte pratar om för ofta i person... och det är relationen till vänner och vad dom faktiskt betyder för en. Det finns nog inte så många jag verkligen skulle kalla vänner, mest pga de problem med tillit till människor som jag har. Jag har jätte svårt att lite på folk...

Dock finns det några som betyder väldigt mycket för mig.. t.ex Lars. Har kännt honom sedan.. ja, så länge jag kan minnas. Vi lekte när vi var små, och har alltid haft kontakt, om än något sporadisk i perioder i mitt liv. Visst, Lars är inte personen jag först skulle tänka på om jag behöver prata med någon, men han har alltid funnits där. Lättsam osv. Och skulle jag hamna i någon skit så tvekar jag faktiskt inte en sekund på att han skulle ställa upp om jag bad honom.

Krocket är en annan person som, även om han heller kanske inte vet om det, har hjälpt och stöttat otroligt mycket. Visst, när vi lärde känna varandra i tonåren så drog vi inte direkt jämnt, men numera är det en annan sak, och har varit så mer parten av mitt vuxna liv. Vi både har gått igenom en hel del, och han har funnits där varje gång, pratat och stöttat. Jag har försökt göra det samma, och jag hoppas det har hjälpt de gånger han behövt det. Är verkligen tok glad för hans skull, Loke är en underbar unge, och Anette är en tok go tjej.

Bo och Jenny.. som jag tyvärr mer eller mindre tappat kontakten med. Dessvärre. Bo är en helt underbar människa. Vi bodde mer eller mindre grannar när jag hade min första lägenhet i göteborg, och när jag gick igenom det som antagligen var en av de värsta perioderna i mitt liv så fanns han där som en klippa, eller nog mer ett fyrhus, och ledde mig på fötter igen.

Anni och Daniel... inget illa menat, men framför allt Anni, är en annan som funnits där under en helt annan period i mitt liv när jag haft det jobbigt, och stöttat, hjälpt och funnits där. Hon är nog dock den som fått mig växa mest som människa, dock mest pga hon öppnade ögonen på mig för en sida jag inte hade utforskat så mycket innan, som fick mig att se och hitta en hel del saker som jag idag inte hade klarat mig utan. Sedan självklart Daniel med, store brodern jag aldrig hade typ.

Petra... ja, det är en lång historia, och även om hon kanske inte alltid ser det själv, så är hon en underbar människa som inte gör annat än förtjänar allt gott i världen. En liten prinsessa om man så vill. Dock otroligt omtänksam och hjälpsam, och fast jag vet att jag inte är den lättaste att ta när jag inte mår bra, så har hon stöttat mig. Hoppas verkligen hon förstår det!

Nyaste vännen (om man nu skall uttrycka det så) är Martin. Jag vet faktiskt inte hur jag ska uttrycka det i ord att ha en vän som Martin. Han är lite lille brodern man aldrig hade, samtidigt som han nästan är store bror emellan åt. Tror det går åt båda hållen dock. En sådan otroligt go och snäll människa går nog inte att hitta faktiskt. Han har nog gemensamt med Daniel, Anni, Bo och Jenny att dom är några av de få som kan läsa mig som en öppen bok faktiskt. Visst, han kanske inte alltid säger något, men det värkar som om han vet ändå när saker och ting inte är bra.

Sedan finns det självklart andra med, typ Skäggis, Anders osv. Dom har alla speciella platser, och kommer alltid att ha, på sina egna sätt. Som t.ex Skäggis, visst, både jag och han är sjukt envisa och tjockskalliga emellan åt, och vi har ståtta och bråkat och gnatat och grejer på varandra, men å andra sidan så har vi också stått och skrattat åt det efter åt. Och Daniel (Skäggis alltså).. om du nu snubblar in här och läser detta, vad du än gör, ha inte dåligt samvete för något du tror du har gjort. Vi har nog båda varit lika goda i det fallet, och jag har aldrig sett något på det sättet du har berättat om.

Alla ni som är nämnda (och ni som inte är nämnda med för den delen :P), jag hoppas verkligen ni alla vet hur mycket ni betyder och hur värdefulla ni är. Älskar er alla av hela mitt hjärta för de vänner ni är och alltid har varit för mig.

Har säkert glömt massa folk.. det är inget illa menat. För tillfället skyller jag på att klockan är halv sex, och jag har inte kunnat sova.

Självklart är det inte bara sådant här som har hållit mig uppe dock... en tanke som jag inte riktigt kan släppa sedan för ett par veckor sedan är vad sjutton jag skulle göra om pappa går bort. Hade en sådan där sanslöst realistisk dröm som det tar en stund för en att inse att det bara var en dröm när man vaknar om att pappa dog. Jag tror verkligen inte jag hade pallat mer om inte pappa hade funnits i mitt liv. Han är min hjälte, och har alltid varit. Jag önskar jag vore mer som honom på många sätt. Och han är verkligen en klippa, alltid lugn och sansad, alltid logisk och kommer med hjälp. Självklart är mamma jätte viktig med, och hade nog kollapsat utan henne med, men pappa är... ja, han som sagt min hjälte. Han är... verkligen en pappa, i den klassiska meningen. Stor, stark och finns alltid där och skyddar mig när det behövs. Finns en incident ifrån min barndom jag alltid kommer bära med mig. Jag har i vuxen ålder kunnat inse och erkänna att jag var mobbad som barn, och en gång på väg till en fotbolls träning så satt några grabbar i baksätet och drog mig i håret fast jag bad dom att sluta om och om igen. Till slut tvärbromsade pappa (var han som körde oss, han var även lagledare), vände sig om och fräste till "Nu lägger ni ner!". En av de 2 gånger jag har sett min far upprörd, och gissa om killarna i baksätet blev stela. Denna incidet ser jag ofta tillbaks till, och ler, för jag vet att pappa alltid kommer se över min axel och stötta och hjälpa mig när det behövs.

2 kommentarer:

Tistel sa...

<3 :) (fjortiskommentar deluxe, but who cares)

pojkenzombie sa...

Fjortis kommentarer is the shit :P